Svärföräldrar, en vetenskap i sig.

publicerat i Livet;
Något jag har funderat på ganska mycket den senaste tiden är svärföräldrar och att träffa dem för allra första gången. Personligen blir jag skitnervös och sover dåligt flera dagar innan... om jag får veta något i förväg förstås. Får jag inte det så blir det hjärtklappning och nästintill hyperventilering två minuter innan det är dags.

Jag tror att det grundar sig i rädslan att inte duga, att inte vara bra nog för deras son. Mammor har ju en tendens att vara noga med sina älskade söner... för i mitt fall är det svärmödrar som är de läskiga och det är dem som ger mig hjärtklappning. Pratade med pappa om det för ett tag sedan och han sa att för honom har det alltid varit svärgubbarna som gjort honom nervös och det är dem han haft svårast att komma nära... Okej, jag vet vem han var gift med (min mamma) och vet alltså vilken svärgubbe han hade (min morfar) och trust me... morfar Arnold kunde vara en riktig vrånggubbe. Men hur underbar som helst bara man kände honom. Får jag en svärmor som har samma buttra uppsyn som min älskade morfar kunde ha...ja då vet jag inte, då lägger jag nog benen på ryggen och pyser iväg fortare än kvickt. Då vågar jag inte stanna kvar och bli bedömd.

Jag är nämligen helt övertygad om att svärföräldrar (fortfarande främst svärmödrar) dömer sina söners flickvänner ganska hårt. Kan inte riktigt beskriva varför jag tror det, men det gör jag. Sen att jag då råkar vara piercad,tatuerad, vegetarian och födoämnesallergiker gör ju inte saken bättre. Det är nästan så jag hör suckande damer nu som tänker "Måtte detta fruntimmer aldrig börja dejta min son".

Hur man vinner över pojkvänners mor- och farföräldrar vet jag inte, men jag har lyckats rätt bra med de tre pojkvänner jag haft tidigare.... åtminstone tror jag det. Det har verkat som att gamlingarna gillat mig och det är ju jättebra. Jag gillar gamilngar, de är roliga att prata med och har ofta vassare humor än vad man kan vänta sig. Underbart!

Jag är nog personligen ganska lätt att dejta... tror jag. Den som dejtar mig får bara en svärförälder, så det är nog skönt. Men okej, jag har ju min extrapappa också...men ändå. Min pappa är ganska lugn och anser att det är mitt liv och jag får göra mina egna misstag. Det enda han skulle sätta sig emot skulle väl vara om jag träffade någon som var destruktiv, mot sig själv eller mot mig.

Näe, det här svammlet snurrar bara runt,runt i skallen på mig. Nu blir det lite juice och sedan plugg.


Puss

logga

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Gisela:

hmm.. jag förstår precis vad du menar och det är en pain in the ass. men problemet för mig har utvecklats eftersom jag har blivit accepterad... men nu ska man lägga sig i en massa i ditten och datten och barnuppfostran och "mitt" barnbarn och vara väldigt väldigt egenbyttig. hittar på egna ord, är så frustrerad! :P

2:a kommentar, skriven , av ★ Twixy ★:

hua, hatar första gången man ska träffa någon i killens släkt, tänk om dom skulle hata en :S haha

3:e kommentar, skriven , av Yoana, Sveriges tuffaste bloggerska:

Tack:D ja de går super bra! haha!

händer till helgen? :D

4:e kommentar, skriven , av Yoana, Sveriges tuffaste bloggerska:

åh de låter as härligt ju :D

Kommentera inlägget här :