Idag är det alltså måndag igen och jag ska ta itu med opponeringen jag ska göra på en klasskompis uppsats. Känner jag henne (hon som skrivit den) rätt så kommer jag inte att ha mycket att säga för hon är duktig, skriver bra och är riktigt kunnig. Men det ska bli kul att läsa den. Sen så måste jag väl komma på nåt bra sätt att presentera min egen uppsats också, vet inte om jag ska göra powerpoint eller inte... måste kolla om jag har nåt usb-minne här nånstans eller om de också är nerpackade i brorsans förråd.
Okej, jag trivs bra här och jag trivs med att bo med M. Men jag skulle verkligen vilja ha lite mer av mina saker i mitt hem, så att det känns som mitt hem. Jag har dock full förståelse för att M är lite "rädd". Han har inte varit sambo tidigare och självklart tvekar han, herregud karln är 36, snart 37 år och har levt ensam hela sitt liv. (Näe, han har inte varit singel hela sitt liv, men han har aldrig bott med någon) Och så kommer jag, en stormvind från landet och vips behöver jag boende i den här stan. Näe, jag har inte tvingat mig på M, jag letade faktiskt egen lägenhet... det vet ju ni läsare.
Men gud vad jag svammlar... dags att ta på sig ansiktet och sen sätta igång med opponeringen.
Puss
