Sedan 1997 har min kärlek för julen gradvis minskat, men jag tycker fortfarande att det är något speciellt med julen. Jag åker hem till pappa dagen innan julafton, vi julpyntar tillsammans och småfixar lite grann för vårt julbord. Lite småplock av det vi tycker om, inga enorma uppläggningsfat eftersom vi är bara två (sist var M också med så då var vi tre).
Julafton brukar vi börja rätt tidigt med stadig frukost (dock ingen gröt, macka med rödbetssallad brukar vara standard). Sen åker till och tänder ljus på farmors och farfars gravar, oftast hälsar vi på en barndomskompis till pappa också och dricker kaffe och äter rullrån där. (En tradition pappa haft länge).
När det är dags för Kalle så brukar pappa börja med maten, koka potatis och sånt. Han säger till om han tycker att jag ska göra nåt, men han brukar vilja pyssla på i köket själv. Efter Kalle är det mat och sedan julklappsbyte och slappande i soffan.
När det är dags för Karl-Bertil så brukar vi passa på att fika lite grann, glögg eller julmust och lite godis. Sen blir det Svensson Svensson. Efter det kan det tänkas bli nån kvällsmacka och vanligtvis nån form av spel; yatzy, kort, tp... ja vad vi känner för.
Nu när jag skriver om det så längtar jag nästan till julen. Sen så antar jag att jag kommer tycka om julen på ett helt annat sätt när/om jag får barn.
Puss
Ah okej! :)
Jo, de var riktigt snygga. Ska passa på att prova ett par snart.