Varenda liten vägbula

publicerat i Livet;

Efter att ha pendlat samma väg sen i juni och dessutom samma sträcka förra året juni till oktober (gamla jobbet, innan jag kutade in i väggen) så kan jag verkligen varenda lilla grop i vägen. Det är så illa att jag kan blunda i princip hela vägen och ändå veta precis vart bussen befinner sig. Ingen risk att somna och missa hållplatsen i alla fall.

Det var likadant när jag pendlade från vackra västra till Sundsvall när jag pluggade, jag kunde vartenda gupp. Men det känns nästan lite som en trygghet också, på nåt konstigt vis.

Nu är jag på väg hem efter veckans näst sista arbetsdag. Trött är bara förnamnet på vad jag är. Men, men. Sova kan man göra när man blir gammal. Innan dess ska jag ju hinna med ett helt liv. Och även om jag är trött de flesta kvällarna så älskar jag det. Jag har ett jobb jag trivs med, underbara vänner, världens mysigaste lilla lya och har dessutom massa roligheter att se fram emot. Först och främst på lördag.

Nu ska jag ta och slappa sista biten.

Puss

Kommentera inlägget här :