Ibland så skulle jag verkligen bara vilja säga åt folk att knalla en bit i mina skor, upplev mitt liv. Det är långt ifrån perfekt men det är mitt liv och jag älskar nästan varje sekund av det.
Jag är en rätt tråkig person som trivs bäst med att vara hemma med kärleken och katten, jag är inte mycket för att festa loss eller ha en galen shoppingrunda. Jag är norrlänning i hela själen och stora städer gör mig stressad och lätt nedstämd. Visst, jag vill gärna hitta på saker och kan gärna gå ut och ta en öl eller två... men nån partyprinsessa är jag inte och spenderar gärna helgerna hemma i soffan eller på nåt mysigt café.
Jag är nog skapt för det här livet i norrland, hemma i lugnet och gärna på landet (men då med bra bussförbindelser eftersom körkort saknas). Jag är ingen naturmupp, långt ifrån... plågsamt uppenbart då vi varit iväg med kärlekens släkt och jag fick låna täckbrallor och senaste promenaden i lilla K när jag enbart hade mina converse (inte anpassade för blöta/geggiga grusvägar/stigar).
Jag reser gärna, men tycker att det är underbart att komma hem till min lilla norrlandsstad (ja, det var likadant innan jag blev sambo).
Jag strävar inte efter någon karriär, jag är nöjd bara jag har ett jobb jag trivs bra med som jag får en liten utmaning av. Det jag strävar efter är att må bra, vara lycklig och ha en egen familj. Och det får vara så, jag behöver inte sträva efter något mer, sikta "högre" eller något sådant. För det här är mitt liv och jag lever det på mitt sätt.
Det är tur att jag har min underbar karl vid min sida, han vet allt som snurrar i mitt huvud och som älskar mig ändå, precis som jag är.
Puss