Det var skönt att träffa min kurator som jag tidigare gått hos regelbundet under tre år. Hon känner mig, kan min historia och henne litar jag på. Jag kände mig flera kilo lättare och nästan en decimeter längre när jag gick därifrån. Så himla skönt, hon hjälper mig att få perspektiv. Jag kan ärligt säga att utan henne och min klassföreståndare/mentor på gymnasiet så hade jag inte varit den person jag är idag.
Jag tog sen räcern hemåt, återigen en liten tur genom Sundsvall. Jag var rätt dränerad på energi när jag kom hem kan jag säga. Men jag lyssnade på de två första stafettsträckorna i bilen och såg de två avslutande sen jag kommit hem. Sen blev det en tupplur.
Jag hade en bra dag på det stora hela, jag klarade av det som varit så ångestfyllt. Nu är det bara birsta kvar, det är ännu mer ångestfyllt kan jag meddela.
Idag är det hemmadag, mannen ska göra klart golvet och jag ska pyssla på lite grann med allt möjligt. Sen så är det ju skidåkning såklart. Imorgon är det dock det "stora" loppet, herrarnas 5 mil med min favorit på startlinjen.