Förövrigt så tycker jag inte alls om åskan som mullrade här förut. Jag ogillar den extra mycket när jag är ensam...vilket jag med andra ord var ikväll. Vid första smällen så insåg M att det var lika bra att han gav sig iväg hemåt innan regnet kom (han rullade hit idag, hurtbullen) för att slippa frysa och se ut som en dränkt katt. Så jag fick vackert vara ensam när värsta smällarna kom.
Som tur är så har jag kanonbra hörlurar till mobilen så jag kunde ligga och lyssna på musik tills det hade lugnat ner sig igen. Jag vet inte när det här obehaget inför åska har uppkommit, förut tyckte jag att det var mysigt med åska...men uppenbarligen inte längre.
Men nu är det som sagt över för den här gången och man kan sova lugnt i natt, förhoppningsvis. Imorgon bör man vara pigg och utvilad eftersom vi ska på studiebesök på en arbetsplats som kanske vill anställa oss (eller några i alla fall).
Nu ska jag ta och kramas med kudden i brist på M.
Puss
