Men här rullar livet på i samma lunk som vanligt. På många sätt känns det som jag fastnat i samma hjulspår och inte tar mig framåt. Misstänker fortfarande någon form av depression då väldigt lite får mig uppspelt. Det enda jag vet just nu är att jag längtar
till april.
Mannen har återgått till att jobba på kontoret och jag drömmer om att få jobba hemifrån. Att sitta och pula med texter eller nåt skulle vara underbart. Att slippa stressa iväg på morgonen, att vara nåbar för förskola och skola.