Jag har till exempel börjat spara mer, på flera sätt. Jag har börjat lägga fokus på kvalitet och secondhand istället för ultra fast fashion för att det är billigt. Jag har valt att tatuera både handled och fingrar. Jag har börjat försöka ta hand om mig
själv, både kroppsligt och mentalt.
Åter till tanken om att tatuera handled och fingrar. Handleden hade jag ju redan, typ. Men nu är dessutom några fingrar pyntade. Jag har alltid förut tänkt att jag vill kunna dölja alla mina tatueringar med kläder. Men nu är jag snart 40, har fast
jobb, bor i hus och har två barn. Så f*** alla fördomar och sånt. Det är faktiskt inte bara ligister som gillar att smycka sin kropp med bläck.
Jag har hittat en studio där det känns som terapi att bli tatuerad. Kroppen slappnar av och stunden känns meditativ. Det dämpar kaoset inuti mig betydligt bättre än någon psykolog eller kurator någon har gjort.