Vem är jag egentligen?

publicerat i Livet;
Är jag vårdaren? Mamman? Livskamraten? Operatören? Vikarien? Knubbisen med dålig kondis? Storasystern? Fattiglappen? 

Vem är egentligen Johanna? Vad tycker jag om? Vad vill jag med livet? Eller är jag bara okej med det som sker utan att tänka på vad jag innerst inne vill? 

En lättare livskris har slagit till, eller den har jag känt av ett tag nu om jag ska vara ärlig. Har nära till tårar, ständigt lite irriterad på allt och alla. Usch, det här vill jag inte. 

Men vad vill jag egentligen då? 

Åter i blåstället

publicerat i Livet;
Vi har just nu praktik/egen tjänstgöring och är alltså på jobbet och inte i skolan. Känns både bra och mindre bra. Missförstå mig rätt, jag gillar mitt jobb. Men det är så bekvämt med skolbänken, bättre arbetstider om inte annat. Fast jag ska inte klaga, jobbar ju med bra folk och rör på hela dagarna. 

Bedömningen jag skrev om förra gången gick bra förresten. Men ångesten kommer nog alltid hänga kvar vid sådana tillfällen. 

Jag har hunnit fylla år också, hur många kan vi skippa. Men firade två helger i rad. Rätta födelsedagshelgen var jag och träffade ett par vänner i S-vall och fikade på lördagen och på söndagen så kom nära och kära. Nu i helgen så var jag ut och åt med mina bästa brudar och igår kom brorsan hit. 

Men nu är det vardag och man ska fungera och prestera. Så jag ska nog snart gå och lägga mig. Slutar tidigt imorgon så då blir det storkok för att fixa lådor. Vi försöker tänka ekonomiskt så vi kör på storkok och matlådor. Det minskar förhoppningsvis matsvinnet också. 

Skada inför första bedömningen

publicerat i Livet;
Vi bedöms kontinuerligt på utbildningen och första studiosamtalet är nu på fredag. De som känner mig vet att jag är oerhört självkritisk och alltid ser allt i nattsvart. Så jag är fruktansvärt stressad inför den här bedömningen. Jag vill verkligen klara av utbildningen och få min fasta anställning. Jag har ju redan en tjänst som väntar på mig. 

Vissa moment i utbildningen är fysiska, jag har skadat min axel. Eller skadat är väl fel, men den är överansträngd och en liten muskelinflammation. Imorse var jag till naprapaten för en genomkörare (gör det minst var tredje månad) och hon hittade en massa triggerpunkter i axeln som var "felande". Så hon pressade på dem och armen blev nästan obrukbar. Men jag vet att det kommer kännas bättre imorgon. Problemet är bara att vi hade fysiska övningar idag som jag inte kunde vara med på. 

Då får jag katastroftankar och tror att jag kommer kugga. Att någon annan ska få den där tjänsten som väntar på mig, att jag aldrig ska få en fast och trygg anställning. 

Så nu sitter jag och virkar för att lugna nerverna, eller försöka i alla fall.