Ja, nu ikväll känns det här som nåt jag varit med om tidigare... allt för många gånger. Jag vet att det bara sitter i mitt eget huvud men ändå dyker känslan upp. De där tankarna om att jag inte duger, att jag inte är värd nåt. Jag är verkligen ingen klängig person egentligen utan jag anser mig som självständig. Men jag har ett bekräftelsebehov som antagligen är större än andras.
Mitt bekräftelsebehov hänger med största sannolikhet ihop med att jag varit mobbad och utfryst större delen av min skoltid. Jag har inte många vänner och har svårt att få nya. Förmodligen för att jag inte gärna släpper in folk "hela vägen", speciellt inte tjejkompisar då jag upplevt hårda svek från de jag trott varit mina bästa vänner.
Hur som helst så känner jag mig väldigt ensam ikväll, och jag gillar det inte. Jag vet med mig att det kommer bli svårt att sova ikväll, vilket inte är bra. Imorgon ska jag ju vara fit for fight och tillbaka på jobbet.