Mobbing och näthat

publicerat i Livet;
Läste precis ett inlägg om just det, alltså mobbing och näthat och tänkte då genast på min egen skolgång. Jag har varit mobbad, utfryst och utelämnad under hela min skolgång. Då räknar jag även med tiden på folkhögskolan och då jag under ett års tid gick på lärarutbildningen (jag hoppade av sedan, inte på grund av det). 

Allt det där har gjort att jag oftast försöker passa in men alltid känner att det inte fungerar. Jag har otroligt låg självkänsla och litar inte på att jag duger, att nåt jag gör duger. Det har gett mig matproblematik och ångest i folksamlingar. 

När jag gick i låg- och mellanstadiet tror jag inte att nån visste vad mobbing var, det var inget som det pratades om på min skola i alla fall. Barn retas med varandra... men att jag spenderade raster med att sitta och prata med en annan outcast gjorde att vi blev ännu mer utfrysta. Efter en flytt så kom jag till en ny skola, jag pratade annorlunda och kände ingen... perfekt hack-kyckling. Läraren hade tydliga skygglappar eftersom hon inte såg all drama i klassen. 

Högstadiet blev ännu värre, i början var det lugnt. Antagligen eftersom min mamma precis gått bort när skolan drog igång. Sen kom allt med full kraft, i åttan blev jag sparkad i huvudet på en bildlektion, mitt framför ögonen på läraren. I 9:an bröt jag samman totalt och det var då ordet mobbing dök upp första gången. Gympaläraren tog tag i allt och hotade med polisanmälan, killarna bad om ursäkt och resten av högstadiet var lugnt. 

Flytt igen, annan dialekt den här gången också. Annorlunda klädsmak och dessutom töntstämplad eftersom jag inte drack alkohol. Mobbingen kom inte från min egen klass den här gången, det var personer i andra klasser som ansåg att jag var värdelös. Fick en sko kastad i bakhuvudet på skolan men jag sa inget... ingen ville väl hjälpa mig. Här kom även näthatet, anonyma mail på Lunarstorm (ja, jag är gammal) som hackade både på mig och mina nära. Jag sa inget, internet kan man väl inte påverka? 

Jag är av den åsikten att mobbingarbete måste finnas genom hela skolgången och även i arbetslivet, 
näthat är något som måste lyftas och är man utsatt så måste man prata med någon man litar på. Nån som kan hjälpa.

Jag tycker inte synd om mig själv, vill inte heller att någon annan ska tycka synd om mig. Jag ville bara dela med mig av mina egna erfarenheter. Idag vet jag vem jag är och har (nästan) slutat att spela rollen jag tror andra vill se. 

A small step for mankind...

publicerat i Livet;
A gigant leap for me. 

Jag har kört till (och igenom) birsta helt själv! Jag körde såklart hem också, men ändå. Det var stort för mig, sen att det inte är stort för någon annan struntar jag fullständigt i. 

Det var brorsan som ville ha lite shoppingsällskap och jag säger aldrig nej till shopping. För min del blev det dock väldigt lite shopping, enbart en rosa tjocktröja fick följa med hem. Var lite sugen på att go bananas inne på Ikea, men tyglade mig. Heja mig! 

Nu är jag hemma på slottet med Juniskrutt, soffhäng på agendan en stund till innan jag skuttar in i duschen. Mannen i huset är på väg hem från Skåne och dyker upp mitt i natten nån gång. 

Väderförvirrad

publicerat i Livet;
Jag håller fast vid min teori om att moder natur blivit senil, vädret gör ju att man blir rejält förvirrad. Jag är ju den frusna typen så jag har redan tagit fram min "tidig vinter"-jacka. Alltså en tunn dunjacka, annars fryser jag ju. Men nu är ju temperaturen aningen nyckfull så jag är rädd att jag kommer frysa sönder när det väl blir kallt. Visst, jag har flera varmare jackor också såklart, men ändå. 

Skor är också ett mindre problem, jag har höstskor med iläggssula just nu men det kan bli kallt om tårna ändå. Vinterskorna kan jag inte ta fram än, dels är de för varma nu och dels vill jag inte frysa senare. Jag behöver inte köpa nya skor, tack och lov. Men jag skulle vilja att moder natur kan bestämma sig för om det ska vara höst på väg mot vinter eller inte. Frusna själar som mig behöver klarhet. 

Tack och lov är det inte kallt idag i alla fall, jag kan inte med pannan så jag vill inte ge mig på att elda. Mannen ska få ha kurs med mig tror jag, kan vara bra om jag också kan. När jag var liten och familjen bodde i Indal så kunde jag elda, men den pannan och den vi har nu är inte direkt likadana. 

Nu väntar jag på att mannen ska höra av sig, han är ju i Malmö och jag är lite nyfiken på hur resan gått och hur hotellet är.