Idag vill hjärnan bara sväva iväg ifrån allt som är viktigt. Men det blir väl så ibland antar jag... synd bara att det är så ofta för min del.
Har i alla fall fått lite gjort och än är inte dagen slut. Jag har pluggat lite, varit på äventyr i lilla grannstaden, stört mannen på jobbet och nu sitter jag med en teoribok i knät igen. Plus att jag hunnit äta lite lunch också. Här blir jag sittande tills de stänger för att sedan gå och handla lite innan jag åker med mannen hem.
På onsdag blir det i alla fall hemmafruarbete för hela slanten, plus en långpromenad. Nu jädrar måste det bli skärpning på fröken Myrman. Jag har unnat mig alldeles för mycket efter min sjukdomsperiod så nu måste jag ta i med hårdhandskarna eftersom jag bestämt mig för att 30 är mitt år. Året som jag ska vara mitt allra bästa jag, på alla sätt och vis. Så egentligen borde jag kanske skaffa mig en samtalskontakt också, men det skippar jag tills vidare. För inget av mina problem kan lösas av en samtalskontakt.
Puss