Allt det där har gjort att jag oftast försöker passa in men alltid känner att det inte fungerar. Jag har otroligt låg självkänsla och litar inte på att jag duger, att nåt jag gör duger. Det har gett mig matproblematik och ångest i folksamlingar.
När jag gick i låg- och mellanstadiet tror jag inte att nån visste vad mobbing var, det var inget som det pratades om på min skola i alla fall. Barn retas med varandra... men att jag spenderade raster med att sitta och prata med en annan outcast gjorde att vi blev ännu mer utfrysta. Efter en flytt så kom jag till en ny skola, jag pratade annorlunda och kände ingen... perfekt hack-kyckling. Läraren hade tydliga skygglappar eftersom hon inte såg all drama i klassen.
Högstadiet blev ännu värre, i början var det lugnt. Antagligen eftersom min mamma precis gått bort när skolan drog igång. Sen kom allt med full kraft, i åttan blev jag sparkad i huvudet på en bildlektion, mitt framför ögonen på läraren. I 9:an bröt jag samman totalt och det var då ordet mobbing dök upp första gången. Gympaläraren tog tag i allt och hotade med polisanmälan, killarna bad om ursäkt och resten av högstadiet var lugnt.
Flytt igen, annan dialekt den här gången också. Annorlunda klädsmak och dessutom töntstämplad eftersom jag inte drack alkohol. Mobbingen kom inte från min egen klass den här gången, det var personer i andra klasser som ansåg att jag var värdelös. Fick en sko kastad i bakhuvudet på skolan men jag sa inget... ingen ville väl hjälpa mig. Här kom även näthatet, anonyma mail på Lunarstorm (ja, jag är gammal) som hackade både på mig och mina nära. Jag sa inget, internet kan man väl inte påverka?
Jag är av den åsikten att mobbingarbete måste finnas genom hela skolgången och även i arbetslivet,
näthat är något som måste lyftas och är man utsatt så måste man prata med någon man litar på. Nån som kan hjälpa.
Jag tycker inte synd om mig själv, vill inte heller att någon annan ska tycka synd om mig. Jag ville bara dela med mig av mina egna erfarenheter. Idag vet jag vem jag är och har (nästan) slutat att spela rollen jag tror andra vill se.