Sen blev pappa svårt sjuk och paniken och ångesten kom som en käftsmäll. Pappa mår mycket bättre men min ångest stannade kvar.
Så idag var jag till en kurator på vårdcentralen och efter en stunds samtal med henne och två olika skattnings skalor så kunde hon ge mig en diagnos; GAD (generaliserat ångest syndrom). Ungefär vad jag själv misstänkte när jag valde att ta kontakt med
henne.
Så jag har fått medicin utskrivet och ska påbörja en ångest behandling framöver. Medicinen känns lite skrämmande att börja med, de första veckorna kunde en må sämre och dessutom blir många trötta av medicinen. En ska dessutom vara vaksam när en kör
bil. Jag måste köra till och från jobbet, hämta eller lämna barn på skola/förskola och har dessutom ett säkerhetsklassat jobb. Jag kan inte ha bomull i hjärnan då!