Idag försöker jag i alla fall så smått återgå till mitt liv, jag har slängt i en maskin tvätt och dessutom har jag klätt på mig, före 14.30. Sen jag kom hem har jag mest bara hasat runt i pyjamasen. På sjuka huset så sov jag till och med i mjukisbyxor nån natt eftersom jag frös och det gjorde ont att ta av och på brallorna. Men när jag började få antibiotika så blev det ju lite bättre så då klädde jag på mig efter morgonmedicinen.
Jag vill bara tillbaka till mitt vanliga jag, det här är inte jag. Jag mår inte bara dåligt rent kroppsligt, det tär psykiskt också. Många dumma tankar poppar upp när man inte kan göra nåt. Inte ens laga mat eftersom jag inte klarar av lukten av matos. På sjuka huset så känner man inte lukten av matos, men jag kände avsmak till att äta där med. Här hemma är det dock ännu värre eftersom maten ska lagas också.