När vi var klara så brassade jag iväg mot dagis där jag mötte upp karln och skrutt. Karln följde med in en sväng och lämnade oss sedan åt vårt öde. Den här morsan har en rejäl klump i magen kan jag meddela. Hon är ju så liten min lilla tjej, hon borde vara med sin mamma på dagarna, åka på Kyrkis och så. Inte vara med annat folk och en massa andra ungar. Men jag känner ju Signe och vet att hon kommer att älska att leka med kompisar på dagis.
Imorgon är det dags igen, då ska hon sova lunch där också. Jag kan ärligt säga att jag är sjukt nervös inför det. Hon är ju inte typen som bara lägger sig ner och somnar direkt.
Hann jag maila CSN och beställa några böcker? Nope... Med lite tur så kan jag göra det nu. Om jag kommer åt litteraturlistan från telefonen.
Så känner jag med Wille också , han är ju så liten och dom andra barnen stooora och burdusa. Wille är yngst på hela sitt dagis och det känns sådär att lämna honom till nån annan. Men , han trivdes superbra från första stund , han tar för sig och är väldigt framåt. Fröknarna är underbara och det märks att han gillar dom. Så trots att jag fortfarande tycker att han är lite liten så känns det faktiskt väldigt bra nu. Jag litar på personalen och Wille älskar att gå till dagis. Det är nog fullt naturligt att vi känner som vi gör, det är ju våra små ögonstenar det handlar om.