Nej, jag tror inte att du är ensam om det. Det är ju lite upp till var och en hur man väljer och göra.
Samtidigt så blir man nyfiken på vad du tror ska hända som gör att pappan inte kommer kunna hantera det hela? Ert barn är väl lika trygg med honom som med dig? (eller behandlar ni barnet så pass olika att du är barnets favorit och att barnet därför kommer vara mer missnöjd med att "bara" få vara med pappa?)
Ur ett annat perspektiv så tror jag också att det kan vara bra om ett barn känner sig så pass trygg tillsammans med 1-2 andra människor utanför den närmsta familjen (dvs mamma och pappa) att man kan lämna barnet tillsammans med dem under en begränsad period, ifall något skulle hända/dyka upp där exempelvis ni måste/ska iväg på något och hon verkligen inte kan följa med. Så länge man förklarar för barnet varför det inte kan följa med just den gången. Inte för att det ska vara någon form av norm, utan mer som i nödsituationer/extremsituationer/en generell situation där någon av er absolut inte kan vara med barnet.
Aaron som snart blir tre har haft barnvakt dagtid två gånger (eller var det en? 🤔) Ser så olika ut. Finns de som har barnvakt 2-3 gånger i veckan och hela helger före ettårsdagen. Finns de som har barn i skolåldern som aldrig sovit utan en förälder i närheten. Allt är lika okej och borde respekteras av omgivningen. Tyvärr ska det ofta analyseras och skammas. Fortsätt göra som ni tycker länns bra ❤
Jag har alltid lämnat bort mina barn tidigt, innan/runt 1 års ålder. Just för att dom ska känna trygghet med andra än sina föräldrar. Men det är olika hur man känner som förälder, känns det rätt så är det rätt just för dig🙂