Sen på kvällen, efter maten och strax innan kvällsrutinerna skulle börja så fick jag ett samtal om att min pappa hade bröstsmärtor och var på väg till sjukhuset med ambulans. Han var dock pratbar och klar så jag fick möjligheten att prata lite med honom.
Snöstorm och klass 1 varning för hårda vindar. Bilen täckt med pansar-is. Min enda förälder på väg till sjukhuset med bröstsmärtor. Behöver jag säga att ångesten var skyhög och stressen likaså. Ringde min bror och frågade om han kunde följa med mig till
akuten för att möta upp (min, inte hans) pappa. Det kunde han tack och lov. Så ut i stormen efter att ha kramat skrutt och lovat att komma hem igen.
Det tog ett bra tag innan jag fick träffa pappa inne akuten, men han mådde efter omständigheterna bra. Han blev inlagd och fick beskedet senare om att han haft en hjärtinfarkt. Han är kvar på sjukhuset fortfarande men mår mycket bättre. Imorgon är det
dags för ballongsprängning nummer 2.
Året kunde gärna fått börja bättre än med stress, oro och ångest. Men pappa mår bättre och vi har varit ner nästan varje dag. Imorgon åker vi igen, eller bara jag. Det återstår att se vad skrutt säger. Sjukhuset har dumma besökstider för småbarnsföräldrar
som bor 6 mil ifrån.